Men det blev lite krångel eftersom hjulet på ena sidan hade sjunkit ner ganska mycket så fick vi ta i med alla krafter vi hade för att få denna vagn att komma upp ur det hålet.
Jag kopplade bilen o försökte dra upp vagnen ur det.
Men det var nästan helt omöjligt.
Jag grävde ett nytt hål med mitt ena bakdäck o kom på den briljanta iden att om jag kunde få in en liten bräda under mitt däck så skulle det inte vara några problem.
Jag lade en smal bräda mot däcket o hoppades att jag skulle komma en bit upp på detta.
Det fungerade, sen hände något som jag inte var beredd på.
Bilen började att skrika o lät som en amerikansk film.
Men jag var ju på grus o där skulle det väl inte skrika om däcken.
Nu visade det sig att en liten del av brädan som jag hade stoppat in satt kvar o det var därför det skrek när jag slirade runt på detta.
Men upp ur hålet kom jag inte förrän jag hade grävt en liten uppförsbacke för då rullade vagnen utan problem.
Nu får vi bara vänta och se om den som ska komma o köpa den verkligen gör det.
Hoppas det.
Sedan var det dax för en av dagens höjdpunkter nämligen att promenera en liten stund.
Vovven älskar det och det är inte fel att komma ut o titta på naturen.
När vi var ute o gick träffade vi på en hundpojke som Pirja gärna hade lekt med men eftersom hon just nu är inne i en löpperiod så är det inte så lämpligt att leka med hundpojkar.
Men vi följdes åt en liten bit o när hundpojken blev lite nödig så lyfte den på benet.
Genast var Pirja framme o tittade på samma ställe.
Och sedan bestämde hon sig för att markera lite så hon ställde sig och började att uträtta sitt behov på samma sätt som hundpojken nämligen på 3 ben.
Det var nog inte så lätt för ena sekunden stod hon på 4 ben o nästa på 3 ben o sen på 4 ben igen.
Detta såg hundpojken o han tittade väldigt konstigt på henne.
Så mycket att han faktiskt inte såg trädet som hade hoppat ut och ställt sig framför honom.
Rätt in i trädet gick han o Pirja såg nästan ut som om hon skrattade åt honom.
Sedan vek vi in på en annan väg och lämnade hundpojken o hans sällskap.
Rätt som det var ställde sig Pirja o tittade rakt ner i marken.
Hon såg nog något som rörde sig där för rätt som det var hoppade hon upp i luften o dök ner ungefär som en räv som ska fånga sitt byte.
Men husse ville inte stanna utan fortsätta att gå så hon fick inte leka färdigt med det hon såg.
Precis innan vi kom tillbaka till gården så fick Pirja syn på en ekorre.
Det var inte första gången hon träffade på ett sådant djur men det var första gången som Pirja och ekorren stod o tittade på varandra precis likadant.
Pirja ställde sig nämligen på bakbenen o det gjorde ekorren oxå.
Båda såg lite konfunderade ut o när ekorren sprang iväg mot ett träd så gjorde Pirja likadant.
En hund som springer är inget ovanligt men en hund som springer på sina bakben är lite mer ovanligt.
Jag tänkte direkt på en känguru som springer.
Men sen kom jag på att hon är ju faktiskt min cirkushund.
fortsättning följer en annan dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar så jag vet att ni har varit inne o hälsat på...